Ulf Peter Hallberg

Lördag (Saturday), 14:00–14:30, H104 (Hörsalen)

A Summary

WHAT'S SO FUNNY?

Nordic Spleen versus Cosmopolitan Laughter

CSS has invited Swedish writer Ulf Peter Hallberg to give a summary of the conference from his own special point of view and to touch on topics being brought up during the conference. Hallberg will focus on Nordic Spleen versus Cosmopolitan Laughter, trying to distinguish “real” Nordic spleen - that might produce “real” wit and “cosmopolitan laughter”, based on three of Sweden’s best writers –  from the current crime novel’s depressed detective’s spleen, based on a cliché of the North, that might just produce more and more second rate crime novels and no laughter at all.

Hallberg’s education includes being taught how to tell stories by his aunt “Fasse”, who worked as a telephone switchboardoperator at the Country Government in Malmö (1944-88) and told the boy that being a dwarf at least leads to having a sharp tongue – showing him with her stories exactly how to use that thing in your mouth, which later made the boy pick up a pencil and follow her example.

Once on a Christmas Eve, my father – reacting to a story Fasse had told about a man at the County Government Office who seemed to use the word ‘sense’ all the time, denying that ‘sense’ is a public matter – said:

“It’s different with Jacob Burckhardt.”

As soon as we heard the name, Jacob Burckhardt, we held our breaths.
The herring had been served and it was time for meatballs. Preferably, they should be served warm. It was my father’s job to do that and to serve them.

“Burckhardt doesn’t primarily want to explain occurrences,” my father said, “Instead he compares different epochs to relate images. He represents reason in aesthetic forms. It’s not a matter of comparing facts,” he said and nodded at Fasse. “That’s different from the County Government. Burckhardt tries to filter out the things that may be interesting to humanity.”
“What is of highest interest for us right now is whether you can filter out some meatballs or not,” Fasse said, “ before our epoch comes to an end.”

From “The Renaissance Man” in U.P.H. European Trash, Dzank Books, 2013

A Summary

WHAT'S SO FUNNY?

Nordic Spleen versus Cosmopolitan Laughter

 

CSS har bjudit in den svenske författaren Ulf Peter Hallberg för att ge en summerande reflektion på ämnet Nordisk humor i världen. Hallberg har ombetts delta i hela konferensen och lyfta fram frågeställningar och idéer som han fastnar för, samt ge en subjektiv skildring av Nordisk humor i världen från sitt kosmopolitiska perspektiv, skildrat i böcker som Flanörens blick (1993), Grand Tour (2005), Legender & lögner (2007), Europeiskt skräp (2008), Livets mening och andra bekymmer (2010), Städernas svall (2011) Strindbergs skugga i Nordens Paris (2012) Berlin Transit (2019) Ensamhetens strategier (2021) etc.

Hallberg har varit bosatt i Berlin sedan 1983 och kan därför även skildra vissa nationers problem med vårt ämnes substans, bl a exemplifierat i den tyska hårt markerade inledningen ”Ich habe heute was ganz Lustiges zu erzählen!” som kan skjuta även ganska roliga saker i sank från början. Att Hallbergs utgångspunkt är Nordic Spleen har med författare som Esaias Tegnér, August Strindberg, Ola Hansson och de deprimerade detektiverna i Nordic Crime att göra, det kosmopolitiska skrattet analyseras med utgångspunkt i Hallbergs översättningar av Shakespeare och Molière (som alternativ till övertydlig nordisk humor – ”De skrattande radiorösterna”), men också utifrån Hallbergs förkärlek för städer som Köpenhamn, Paris, London, Trieste, Neapel, Rom, New York, Los Angeles, Vilnius, Belgrad och Istanbul – och de sällsamma kosmopolitiska skratt som uppstår där. Vad är deras substans? Hallbergs främsta inspirationskälla som berättare är hans kortvuxna faster ”Fasse”, historieberättande växeltelefonist på Länsstyrelsen i Malmö 1942-1988, och bakgrunden till Nordic Spleen-motivet den Hallbergska släktens sjuklighet, i romanform skildrad så här:

”Vad har det med Wiisby att göra?” sa Fasse. ”Fammi sa alltid att han var lika ambitiös som Rudolf och inte lika neurastenisk.” Den här gången uttalade hon ordet rätt. Ibland sa hon ”neurologisk”, och det handlade då om Rudolfs öde och rädslan för att arbeta ihjäl sig om man är ambitiös. Det handlade om vår släkts sjuklighet, om de fyra döttrarna och hur, när Rudolf insjuknade, ”neurastenisk” blev ett begrepp för allt som kroppen uttryckte när den satte sig på tvären mot själen. Vi var alla neurasteniska, Aspar och Hallbergare, precis som 1880-talsmänniskorna i Wiisby-historierna. ”Hur mår fröken Hallberg?” kunde landshövdingen fråga ifall han passerade telefonväxeln, och Fasse svarade: ”Lite neurastenisk, som alla i vår släkt, men annars finfint, Hövdingen.”
 

Ulf Peter Hallberg är författare och teateröversättare, slog igenom med sin översättning i tre band av Walter Benjamins Paris, 1800-talets huvudstad (1990) och har sedan dess skrivit romaner, teaterpjäser och filmmanus, samt översatt Molière, Schiller, Brecht, Wedekind, Schimmelpfennig m fl. Sedan 2014 undervisar han i litterär gestaltning på Études nordiques, Sorbonne, och har även ett samarbete med kulturorganisationen ”Energheia” i Matera, Italien, som stödjer unga författare. 2016 publicerades två Shakespearevolymer med vardera 4 pjäser: Det blodiga parlamentet och Komiska förväxlingar. Hallbergs romaner har utkommit på sex språk, och hans senaste teaterarbete är en kombination av Molières och Mozarts/ Lorenzo Da Pontes Don Juan på Göteborgs stadsteater med premiär 9 september. Hallberg tilldelades 2018 Kellgrenpriset av Svenska Akademien för sina litterära arbeten.

Ulf Peter Hallberg
Foto: Maria Sturm
Page Manager: iwcss.administratorssol.luse | 2022-08-19